🌐 Nya vägar för samverkan kring psykisk ohälsa

När traditionella lösningar inte räcker till blir en sak allt tydligare: vägen framåt stavas samverkan. Enligt både Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen är ett integrerat och aktörsgemensamt arbete helt avgörande för att vi på allvar ska kunna stärka det förebyggande och främjande arbetet för psykisk hälsa och förebygga suicid.

En utmaning som kräver mer än bara vård
Psykisk ohälsa är inte en enskild sjukdom, utan ett brett spektrum som rör allt från vardaglig stress och oro till djupa depressioner och andra allvarliga psykiatriska tillstånd. Orsakerna är sällan enkla utan ofta sammanflätade med faktorer som social utsatthet, ensamhet, arbetslöshet, kronisk fysisk sjukdom eller traumatiska livshändelser. Just därför kan ansvaret för lösningarna inte vila enbart på den specialiserade psykiatrin. Det krävs ett helhetsperspektiv där hela samhället tar ett gemensamt ansvar.

Fakta som belyser allvaret
Siffrorna talar sitt tydliga språk och visar på en utveckling som kräver omedelbar handling:

• Unga drabbas hårt: Över en av fyra unga i Sverige uppger att de lider av psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2023).

• En tung börda för arbetslivet: Psykisk ohälsa är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivning i landet (Försäkringskassan, 2024).

• Skolans skyddsnät brister: Sex av tio skolor når inte upp till rekommendationerna för en fullt utbyggd elevhälsa (Skolinspektionen, 2022).

• Primärvården i frontlinjen: Hela 40 % av alla besök i primärvården bedöms ha koppling till psykisk ohälsa (Socialstyrelsen, 2023).

• En folksjukdom: Nästan 15 % av befolkningen har upplevt ångest eller depression under det senaste året (Folkhälsoenkäten, 2024).

Från vision till verklighet: Hur lyckas vi med samverkan?
Att samverkan är nödvändigt är de flesta överens om i teorin. Den stora utmaningen ligger i att omsätta denna vision till praktisk handling. Det räcker inte med goda intentioner; det krävs tydliga strukturer, fördelat ansvar och en gemensam kultur. Folkhälsomyndigheten betonar att framgångsfaktorerna bygger på att skola, hälso- och sjukvård, socialtjänst och andra relevanta aktörer arbetar systematiskt och långsiktigt tillsammans. Detta kan innebära allt från gemensamma mötesforum och delade vårdplaner (såsom Samordnad individuell plan, SIP) till att säkerställa att ingen individ faller mellan stolarna vid övergångar mellan olika vårdgivare.

Nyckelarenor för tidiga insatser

Två arenor är särskilt viktiga för att vända utvecklingen: primärvården och skolan.

Primärvården är för många den första och enda kontakten med vården vid psykisk ohälsa. Genom att stärka den första linjens psykiatri – exempelvis genom att integrera psykologer, kuratorer och psykoterapeuter direkt på vårdcentralerna – kan vi korta väntetiderna, sänka trösklarna och erbjuda rätt hjälp snabbare. Kompletterat med kvalitetssäkrade digitala stöd kan tillgängligheten öka dramatiskt.

Skolan har en unik möjlighet att arbeta förebyggande och fånga upp unga i riskzonen. En välfungerande elevhälsa som arbetar proaktivt med både grupper och individer är grundläggande. När elevhälsan dessutom har etablerade samverkansvägar med socialtjänst och BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) kan tidiga och samordnade insatser göra en livsavgörande skillnad för en ung människas framtid.

Civilsamhället och digital innovation som komplement
Det offentliga kan och ska inte göra allt. Föreningslivet och idéburna organisationer spelar en ovärderlig roll genom att erbjuda gemenskap, meningsfulla aktiviteter och stödgrupper som kompletterar den formella vården. Samtidigt öppnar den digitala innovationen helt nya dörrar. AI-stödda samtalsstöd för att hantera oro, internetförmedlad KBT (kognitiv beteendeterapi) och kulturanpassade digitala plattformar är exempel på hur ny teknik kan bredda tillgången till vård och stöd, oavsett var i landet man bor.

Slutsats: En gemensam väg framåt
För att på allvar möta utmaningen med psykisk ohälsa krävs ett paradigmskifte. Vi måste gå från stuprörstänkande till sömlösa vårdkedjor, från reaktiva insatser till proaktivt och förebyggande arbete. Detta förutsätter starkare samverkan mellan alla goda krafter i samhället, smartare användning av teknik och ett tydligare gemensamt ansvar.

Genom att bygga ett system där rätt stöd finns tillgängligt i rätt tid – och där ingen riskerar att falla mellan stolarna – bygger vi inte bara ett effektivare vårdsystem, utan ett mer inkluderande, motståndskraftigt och hållbart samhälle för alla.